I vissa stunder upplever jag klarhet

Det är som att frågetecknen ifrån tidigare har suddats ut

Men dagen efter är det som att ingenting har hänt

För att jag då inte tog vara på den stunden ljus

Ibland känns samma grejer självklara

Som bara för några dagar sen inte har stått upp på tur

Men vi verkar inte lära oss utav det för

Där nya möjligheter uppenbarar sig tar lusten slut

Jag har miljoner av idéer

Som hela tiden lyckas att rinna iväg

Det gör att sakerna vi spånar på är stora men i regel

Har vi konflikter som inte går att vinna med svärd

Jag skulle vilja kunna kalla mig klar över det mesta

Många förslag på hur man får jag:et att förbätttras

Men jag använder dom aldrig

Jag får nog kalla mig för prat och ingen verkstad

Men jag kommer ihåg en kompis jag kände

Som alltid snackade om att inte fastna kvar

Han pratade alltid om dom ambitionerna som han hade

Men han var hela tiden fast som jag

Och han såg på det där som en slags bagatell

Men jag sa goda råd är dyra det sambandet fattar du väl

Det är därför man gillar att uppmana andra men aldrig sig själv

För det är svårt att vara stor lätt att vara liten

Lätt att kalla sig klok när det enda du begriper

Är idéer du vill ge till andra människor i livet

Utan att du faktiskt genomför en enda i praktiken

Och om flera utav er känner igen sig

Bekräftar det egentligen bara det jag precis sagt

Det tyder på gemensamma tendenser

Och vare sig du vill eller inte så är vi lika

Det kommer bara till mig på studs

När jag snackar med mig själv

Men alla goda råd som vi skänker till varandra

Slinker alltid ut igenom ett fönster typ

Och försvinner i luften

Jag letar efter nyckeln till guld

Jag är lite för korkad för att vara såhär smart

När jag hittar den glömmer jag bort att nyttja den

Jag drabbas utav minnesförlust

Som en mix av den bitterheten jag burit

Och den lycka man känner genom berusning

Och min plan att inte se det var lurig

Tills att den fick fart och jag bytte ner mig till njursvikt

En sån mode kan sänka en

Resonemangen leder ingenvart

Och jag kommer säkert begravas i samma pose som tänkaren

Vissa frågor är som att tyda schiffer eller sifferkoder

Och vissa frågor kommer till en som när vinden blåser

Och för den filosof som vill förstå nåt riktigt svårt

Är det som att ha mitten av siktet på sitt villebråd

I hopp om att pricka målet, man bara måste lyckas nå

En slutsats och man satt i exakt samma sits igår

Man fastnar som på tyngre droger i en rymd av gåtor

Eller villospår vi inte får gå då det finns en risk

Att vi inte hittar åter, ouff, så mycket tankar

Plocka fram en diktafon och tryck record

Vi spinner tråden och tittar på den lilla nålen

Som Törnrosa ingen sover förrän man har lyckats sätta fingret på det

Jag hade kunnat förstå min vardag

Om jag förvaltat alla råd som las fram

Min utvecklingskurva har börjat stiga

Så nu kommer den att gå tillbaka ba så

Jag slår vad om en månad innan jag hamnar

I samma bubbla igen utav hårt skal

Eller du förresten det kanske räcker att säga två dar

Sen är det samma rutin och igen

Vi snackar till gryningen klockan fem

Och så fortsätter det så

Men även jag vill lyckas ta sats

Men jag tycks vara fast jag är nära statisk

Så det lär väl snart bli att jag hittar mitt kall

Och jag finner min plats som en jävla galning

Har inga tvivel om att rimmen jag skriver

Kommer försvinna med tiden men river

Ändå av lite till i en bubbla av endorfiner

Med laddade batterier helt fulla av energier

Har papper och massa blyerts som en ventil

Hur jag ba dyker ner på djupet

Kommer upp och sprayar off the top som en delfin

Dom gånger det blir för mycket

Jag kan inte sluta tänka eller författa

Sånt e mitt liv som på repeat

Vardagsfilosofer och vi kör på vägen emot hopp

Och vi hoppas kunna styra ratten

Under färden innan krock

Och jag sitter som i klister hela natten

Jag lyfter inte blicken ifrån pappret

För att äta eller nåt

Jag ba fortsätter att filosofera

Tills att hjärnan säger stopp